Tänkte jag skulle dela med mig av min svåra tid under grundskolan och gymnasiet pga något som jag hade som jag inte visste fanns.

 

Under hela min färd genom grundskolan så hade jag otroliga problem med att hänga med på lektionerna, efter bara 5 minuter så kunde jag drömma mig bort. Det blev allt mer svårare för mig i skolan, och under en period var jag sjukskriven i 3 månader pga att jag hamnade i en djup depression, hade inte någon ork till nånting och ville bara i stort sätt dö. Efter 3 månader hemma så kom jag tillbaka till skolan igen, men det var ett rent helvete för mig när det gällde ämnerna. Jag var tvungen att ta igen de jag hade missat plus de som dom arbetade med då, allt blev bara kaos och jag visste inte varför detta hände mig. Varför fattade jag inte något av de lärarna sa? Varför kunde jag inte få in informationen? Varför va alla andra så mycket bättre än mig? Jag hade så många frågor som jag ställde mig själv, men jag hade inte något svar till dom. Jag fick en del hjälp av en speciallärare och när jag gick ut 9:an så hade jag fått G i alla ämnen förutom i matten som jag fick IG i.

 

När jag började på gymnasitet hade jag sökt till Estetiska programmet med inriktining teater, men innan jag fick börja där så fick jag gå på de individuella programmet i 4 veckor. När jag väl kom in på Estet så fick jag kämpa som en gris då jag hade missat hela 4 veckors arbeta plus de som dom arbetade med då, så under mitt första år på gymnasiet gick åt helvete. Det blev också att jag skippade skolan väldigt ofta kom även sent till lektionerna, så gång på gång fick jag ha möte och gå på schema. Eftersom jag hade missat så mycket och inte hade någon chans att bli godkänd i något ämne så valda jag på ett möte att börja om 1 och då gå med dom som var 93:or.

 

 

I början av andra året så hade jag gjort en utredning på BUP, och där hade jag fått diagnosen ADD. Jag hade aldrig hört talas om de, jag visste vad ADHD va men inte ADD. Hon som gjorde utredningen förklarade för mig väldigt nog och väldigt bra vad det betydde, och jag kunde inte förstå att ingen lärare la märke till detta när jag fick på grundskolan. Det blev en lättnad för mig när jag fick reda på de, men samtidigt blev jag väldigt ledsen för jag hade gått runt och trodde att jag var dum i huvudet under all den tid på grundskolan och nu fick jag svart på vitt att jag är inte dum i huvudet.

 

Då är ju frågan vad är ADD?

Jo, ADD är precis som ADHD fast utan Hyperaktivitet dvs mer drömmande utan någon yttre aggresivitet. ADD verkar vanligare hos flickor och kvinnor än hos pojkar och män.

 

Vilka är då det vanligaste symptomer när det gäller ADD?

Ofta är man mycket lättdistraherad och man har väldigt svårt att följa instruktioner. Svårt för att lyssna på vad som sägs, verkar drömmande helt enkelt. Man har väldigt svårt för att organisera målinriktade aktiviteter och växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan. (Allt detta stämmer in på mig)

Man kan ju aldrig bli av med ADHD eller ADD, men man kan göra de lite lättare att leva med tack vare mediciner som man kan få. Jag har ätit både Concerta och Ritalin mot min ADD. Ritalinen tog jag när jag inte gick i skolan för att "piggna" till. Concerta tog jag dagligen när jag skulle upp till skolan, dock mådde jag lite illa i början och tappade aptiten, men de va 1 av biverkningarna. Man börja alltid med 18mg och jag kände inte av så mycket med den låga dosen, men när jag höjde till 36mg så blev jag en helt annan människa. Jag blev i stort sätt rastlös så att sitta på lektioner och höra på vad läraren sa vad drömmen för mig, kunde fokusera på de läraren sa och jag kände mig för en gång skull inte dum i huvudet, kände mig riktigt duktig och jag va så stolt över mig att jag äntligen kunde få in de läraren sa, att jag inte satt och drömde mig bort.

Jag ville dela med mig av min historia för att jag vet att det är många där ute som känner eller har känt likadant och jag vill bara säga att om ni känner att det är något som är fel så kolla upp de så fort som möjligt, för det kan rädda eran skolgång. Jag t.ex fick aldrig chansen att gå ut gymnasiet, jag fick aldrig springa ut med mina vänner och ta stundenten pga att jag fick reda på de så sent och hela gymnasiet var förstörd. Men jag började på en folkhögskola istället och där jag jag nu jobbat röven av mig och äntligen fått min gymnasiekompetens, dessutom fick jag även min underbara fästman vid sidan av. Livet blir bättre, det gäller bara att inte ge upp.