För er som inte visste de så har jag och min familj en jätte söt liten katt som heter Bella. År 2010 fick jag henne av min granne som då bodde här, för han kunde inte ha kvar henne. När jag såg henne för första gången hon min granne så blev jag så förälskad i den lilla söta kattungen. Varje gång jag var nere hos min granne så låg jag och gosade med Bella som då hette Kira, men vi bytte namn när vi fick henne. Hon blev fast vid mig och jag vid henne, hon följde med mig upp varje gång jag skulle hem och jag släppte in henne. Så december 2010 sa jag till min granne att jag och min familj tar henne. Min mamma, lillasyster och även jag är allergiska mot pälsdjur, men det har funkat väldigt bra med Bella i 4 år nu. Herregud vad tiden går fort.

 

Ville bara berätta för er att Bella är verkligen mitt allt, hon finns alltid där för mig. När jag var gravid för 2 år sen så fanns hon där, hon kom då upp i min säng och la sig bredvid mig eller på magen för att gosa, när jag är ledsen så kommer hon också och gosar med mig. Jag vet att det låter helt sjuk, folk tror ju att jag är dum i huvudet som pratar om mitt katt som om hon vore min bebis, men hon är faktiskt de. Hon är som en sol för mig som lyser upp de mörka dagarna.

 

 

(På bilden här nere var hon bara en kattunge och hon var inte min än.)